När hösten dansar mig lugn...

Hösten har smygit sig på mig, vinden nyper mig i kinderna, helt plötsligt är det för kallt för att gå ut utan en jacka och träden börjar förvandlas, de mörkgröna löven rodnar till nyanser av rött och orange. Jag avnjuter den vackra dagen i trädgården med en tjock filt, många koppar te och The Memoirs of Sherlock Holmes.
I morgon har jag uppkörning, kommer ni att hålla tummarna för mig?

Translation:
All of a sudden autumn is here! The wind is pinching my cheeks and it's getting to cold to go out without a jacket and all around the trees are blushing from green to rich nuances of red and orange. I'm enjoying the beautiful day in the garden with a big blanker, numerous cups of hot tea and The Memoirs of Sherlock Holmes.
I have the final exam for my driverslicense tomorrow, will you keep your fingers crossed for me?

Paris je t'aime

Jag älskar när jag haka upp mig på en klänning och kan köpa den redan nästa dag och sedan ha den i min garderob inom en vecka, välkommen lilla Mode Girl!

I morgon far jag till Stockholm igen, för att träffa Sara och Maria en sista gång innan jag åker. Jag förstår inte hur jag kan känna mig så sysslolös och uttråkad fast jag har sjukt mycket att göra.

Translation:
I love it when I get a hang up about a print or a dress and I'm able to buy it just the next day and have it in my closet within a week, welcome little Mode Girl!

Tomorrow I'm off to Stockholm again to see Sara and Maria one last time before I'm off to Japan. I don't understand how I can feel so bored and restless even though I'm crammed with stuff to do.

Knäsvag

Jag har lite skrivkramp, jag spenderar mina dagar med näsan i mina skolböcker, liggandes eller sittandes på olika platser i huset. Mina knän har börjat bli svaga av min ihop kringlade studie position och all inaktivitet, jag funderar på att försöka schemalägga mina dagar komplett med studietid, daglig exercis och fika.

Translation:
I got a little bit of a writers block, I just read and lie down in different places around the house all day. My knees are feeling weak since my body always curl up and twist around in the most unnatural way when I read, maybe I should make a daily schedule with exercise and lunch and everything.

Going out, chocola-chan?

Jag valde, solen till trotts, att inviga min nya älsklingsklänning men än så länge är det nog lite väl varmt för svart sammet, kanske i September. Mina armar och ben har börjat se väldigt tjocka ut på outfitbilder på sistone, undra om jag går upp i vikt eller om jag bara är en misslyckad modell. Jag tycks ju inte kunna umgås utan att äta så mitt hobbyfikandet kommer väl bli döden för min redan tveksamma figur. Klippa mig behöver jag också, förfallet klär mig inte.

Mötte upp med Marlene nere på stan efter det obligatoriska första mötet missförståndet, denna gång orsakat av att jag glömde min mobil på övervåningen när jag gjorde lunch låda och upptäckte inte att hon var framme förrän 20 minuter för sent. Fem minuter hastigt cyklande senare bar det av nedför gågatan mot Moras pärla; Choklad Caféet Vi drack latte smaksatt med Creme Caramelle och French Vanille samt åt handgjorda tryfflar och praliner med blåbär och kaffe smak.

Vidare runt stan i jakt på strumpbyxor och jag märker hur mycket jag har saknat struntprat, att bara prata på om ingenting. Jag vill inte tänka på hur längesen det var sedan jag sist hade ett socialt samtal, på sistone är det mest tjat och gnäll om en av tre saker:
1. Körkort
2. Jobb
3. Japan
Samtalsämnen som inte ger mig dödsångest efterlyses, de är underbart att få koppla bort om så bara för ett ögonblick. Efter ett par timmar var det dags för glass från glassbaren nere vid kajen, jag köpte en kula mintchoklad för att det matchade min klänning, drygt va? Jag förundras över fascinationen som både turister och lokalbefolkning har för kajen i stan, det är alltid smockat med folk på bänkarna där men personligen skulle jag se det som en lögn att kalla vyn därifrån vacker. Människan och havet antar jag.

Ants in my bloodveins

Körlektion vid 08.00 känns grymt såhär när jag äntligen är ledig men det måste väl bli gjort. Jag är på landsvägskörning nu och det måste väl ändå vara en av de senare momenten i utbildningen, det är åtminstone långt bak i boken så jag biter ihop och uthärdar. Jag har så mycket aggressioner mot hela dethär projektet för närvarande att risken är att när jag väl får det där förbannade kortet så kommer jag bränna upp det.

På vägen hem köpte jag munkar som en snäll tröstfrukost till migsjälv men insåg snabbt att det egentligen inte alls är gott. Jag äter dem bara för att jag tycker de ser aptitliga ut. Höjden av ytlighet, den med socker var iallafall lite bättre. Jag hoppas på bättre fika i eftermiddag när jag har inplanerat lek och fik med en viss Marlene från forumet. Varenda gång jag ska möta folk för första gången och jag vet att de förväntar sig lolita får jag besynnerliga infall att vilja dyka upp i något helt annat, de kanske blir en body till nästa vårpicknick?

A whiter shade of pale

Onsdag känns bra, bara två dagar kvar till helgen nu och nästa vecka ska jag bara jobba måndag. Efter det är det stockholm och lolitaloppis som gäller! Efterlängtade verklighetsflykt. Jag är trött på att jobba nu, jag fryser och slår mig hela tiden. Jag har upptäckt oändligt många nya sätt att göra sig illa på som jag aldrig tänkt på förut. Det senaste är att jag klämde handleden i en papperskorg i torsdags, suck. Jag vill göra något annat än att jobba & sova.

Sushi och bio någon? Jag raggar fortfarande fruktlöst någon att gå på Harry Potter med och jag är nyfiken på det nya sushi stället inne i stan, undra om de har vegetarisk?

Livet, lättnaden

Igår fick jag mitt CSN lån inför Japan/Tokyo beviljat och idag när jag loggar in på studera.se ser jag att jag även, Ta-daah:
blivigt antagen till speldesign på gotlands högskola! När ansökningarna skickades in var jag mitt i en kreativ svacka som jag fortfarande inte är helt ute ur och mina arbetsprover var så fruktansvärt lama, jag trodde aldrig jag skulle komma in. Som jag förstår det borde jag egentligen inte ens vara behörig för utbildningen eftersom jag kuggat matte B och mitt upplästa betyg fortfarande inte har blivigt registrerat på grund av krångel, de måtte haft elev torka.

Det känns i alla fall bra, trotts att jag ska till Japan i höst och trotts att jag nog inte vill syssla med speldesign egentligen. Min bild av det är nog helt separerad från verkligheten. Dock ser jag det som någon slags bekräftelse, även på en skräp ansökning kom jag trotts allt in. Förhoppningsvis kan jag komma ihåg det tills nästa år och slappna av!

Berry berry

Solen kikar fram lagom till helgens slut. Jag återvände till antikmässan för den lilla ljuskronan men den fanns såklart inte kvar, istället köpte jag glass och en påse ostbågar som tröst för att jag måste jobba i morgon. Jag känner mig inte det minsta sugen, men på fredag är det löning.

Ett litet rött paket

Jag gnäller alltid över att jag är stressad men det är nästan alltid uteslutande emotionell stress jag gnäller över, det är ytterst sällan så att jag faktiskt inte har fysisk tid att göra saker, snarare att jag saknar orken att uträtta dem under den tid jag blivigt given och skjuter allt framför mig. Idag var undantaget som bekräftar regeln. Sedan jag vaknade klockan fem i morses har min enda lugna stund varit 30min då jag satt i korridoren på jobbet och väntade på att chefen skulle komma tillbaka med kort och kod till entrén. Och då var jag ändå stressad för jag visste att jag inte skulle hinna äta innan körlektionen. Jag har dock följt min utsatta plan för dagens ärenden till punkt och pricka. Får jag vuxenpoäng?

När jag handlade frimärken till visa ansökningen fångade en liten ask mitt öga och det visar sig att trompe l'oeil konstnären Yrjö Edelmann har designat den för något som konfekta kallar sin "art collection". Festligt tänkte jag och köpte glatt en ask till både migsjälv och Ylva.

Shit just got real

Jag glömde nästan...

Om mindre än en timme är de över, tonåren! För tillfället känns det just ingenting, ingen ångest, ingen glädje. I morgon händer mest troligt ingenting speciellt, resturang eller eventuellt bara köp mat och tårta om jag begär det. Jag får inte överraskningstårtor längre, förutom från Ylva~<3. Som jag har förstått det är det en ny telefon som blir årets present vilket inte är superkul men välbehövligt, min gamla har varit paj i snart två månader, jag hoppas på den rosa jag har haft ögonen på. Det riktiga firandet kommer senare, jag betraktar vår meetet som mitt kalas. Goda vänner i det gröna och allmän awesomeness.

Jag funderar på att köpa en Royal Poodle OP i present till migsjälv också, för jag vill ha den och man borde få det man vill ha på sin födelsedag. Jag brukar bara ge migsjälv en kjol men jag kanske kan göra ett undantag, det är ju trotts allt the big two-O.

Kampen

Efter responsen på gårdagens inlägg blev jag överraskad och uppriktigt rörd, trodde jag gnällde alldeles för mycket för att någon skulle orka bry sig längre. Det kändes som genuin omtanke och det värmde. Jag är inte okej, men jag gör mitt bästa för att bli det och jag tänker inte ge upp. Aldrig någonsin.

Vardagen, som ett väntrum

Snart måste det väl ändå hända något, på gott och ont.

I väntan på viljan

Ingenting är direkt roligt just nu, det känns som om min dag består av skola och försök att städa. Städning är normalt tecken på ohälsa från min sida eftersom de är associerat med ett lite lätt sjukligt kontroll och organisations behov, jag försöker skapa ordning i mitt inre kaos genom att arkivera mina teckningar och arrangera och arrangera om mina bokhyllor efter olika alfabetiska system. Men jag mår inte direkt dåligt, jag gör de snarare i brist på något annat att göra, de finns inget som kallar, mitt fokus är bra (för omväxlings skull) och jag har lite att göra så de få läxor jag får är gjorda på ett ögonblick. Jag gör de jag ska men det finns inte nog av det för att hålla mig sysselsatt och det finns inget jag vill. Jag vill inte gå ut, jag vill inte se på TV, jag vill inte rita, jag vill inte äta. Det känns som om jag försöker stå ut, som om jag väntar men... vad väntar jag på egentligen? Nyår kanske? Jag åker nog till Luleå. Tanken på det får det att pirra i magen lite, det är en känsla så det är nog bra.
Translation:
Nothing feels fun or exiting. I fill my days with school and cleaning. I tend to only clean when I'm depressed, I have a light case of OCD so when I'm sad or uppset I have to clean, I have to create order outside when it's chaos inside. But I'm not sad or uppset, just bored. There is nothing I want to do, I don't want to go outside, I don't want to draw or watch television. It feels like I'm enduring, awaiting something but what? Newyear maybe, I want to see Sara again.

Early bird special

I can't sleep anymoore. The average day latley is me going to bed, not really tired at all, at around 4:00~4:30am and then waking up again around 8:00~9:00am, unable to sleep any moore. My pattern of sleep seam to resemble that of a bear moore than a human since I in wintertime can't seam to drag myself out of bed even if my life depended on it.

I like the mornings, the smoldering heat has yet to kick in and my annoying neighbours are still fast asleep. The air is nice and warm, not scorching like during the day and you hear all the birds twittering. I get up and make some fresh fruit pie out of my homegrown strawberries and some blueberries I bought yesterday. I love my new portionsized pie jars, I got all four of them for 25kr. I take my fresh baked pie and a huge cup of vanilla tea with milk (that tea is never as good as I expect it to be)and go out in the garden. My cat is playing nearby and the air is humming with bees, it's so perfect it feels unreal. And I'm happy for once.