Talanglös 2008

Världen är full av saker som jag inte kan. Jag har aldrig haft en riktig talang så som att sjunga, dansa, spela musik eller agera. Jag kan rita. Hyfsat. Om jag får god tid på mig och får vara i fred. Inte mycket att hänga i julgranen med andra ord. Det är sällan den talanger ger något heller, det finns inget "Idol" för mig, inget "hell's kitchen", "Project runway" eller "shear genius" (ser jag för mycket på reality TV?)Iallafall, förlaget Natur&Kultur utannonserar en tävling för illustratörer och vi blir i skolan uppmanade att göra bidrag till denna på lektionstid. Det finns gott om tid, bidragen ska vara inne först i Januari och de kräver bara 3 färdiga bilder + omslag och skisser. I potten ligger 20 000kr + eventuella royalties och självklart publiciteten. I ett par timmar innan jag läst de tre texter som förlaget erbjuder hinner jag vara i extas. Illustrationerna är till barnböcker och hjärnan går direkt på Grim och Andersen och jag låter till och med tankarna och förhoppningarna vandra åt Burton och Gaiman hållet. Ni får ursäkta min lite äckliga övertro på migsjälv (den har en tendens att dyka upp i sådana här sammanhang, jag vet inte varför) när jag säger att jag trodde jag hade det hela, som engelsmännen säger, in the bag. Så läser jag texterna och... Jag kan inte göra det. Det är inte sagor, de är trams. Menlöst trams, kiss och bajs humor och jag blir bara så trött. Jag vill, och tänker mest troligt, inte göra det länge. Min måttlighet räcker inte till.

Translation:

A long entery about not that much to be honest. I don't really have a talent, I'm not really exeptional at anything although I wish I was. In school we where incouraged to participate in an illustration contest. A Swedish publication company are searching for illustrations for three different kids books. The price is 20 000 Swedish kronor and at first I thought this was right up my alley. My immediate association is naturaly fairy tales, something that suits my style well, so I though that I could do it, that I could win. However, when I read the texts I realised how wrong I was. Todays childrens books are, apparently, about poop. I just can't deal with that.

Skuld & Skam

CRASH
Som ur tomma intet, en röd sportbil svänger in mot parkeringen och framhjulet på min cykel är fast. Jag rasar omkull, benet kläms under pedalen, jag hinner inte reagera och huvudet är i asfalten.
Bilen stannar.
Jag sätter mig upp, har fortfarande inte riktigt klart för mig vad som egentligen hänt. När de väl slår mig är min första tanke; KLÄNNINGEN! Är den trasig? Har jag blött på den?
En äldre herre öppnar bildörren och plirar ner på mig. "Du är också ett fordon" är de första han säger. Inombords är jag rosenrasande och vill bara gorma och skrika på gubben, se dig för din jävla idiot! Men jag säger inget, jag bara nickar. "Men de gick ju bra" säger han sen och jag nickar igen. Jag trasslar mig loss ur min cykel och reser mig upp igen, benet gör fruktansvärt ont.
Gubben stänger dörren och kör vidare.
Cykeln är helt sned, nej nej nej, min älskade cykel, de enda som någon annan kommer att bry sig om. De mina tycks aldrig till fullo vara på min sida, det är alltid jag som gjort något fel och så undrar folk varför jag har jante i ryggraden. Jag linkar hem med trasiga strumpbyxor och ymnigt blödande knän, min stackars cykel gnäller olyckligt för varje varv dess skeva hjul rullar och jag skäms. Jag har precis blivigt påkörd och jag skäms. Av alla idiotiska sammanhang där denna än mer idiotiska känsla manifesterar sig tror jag detta måste ta priset.

Translation:
An entery about guilt and shame. I got hit by a car pulling out of the parking lot today and I'm suprised by my own reaction. I find myself worrying about getting blood on my dress or tearing it up, about what my parents will say about my bike. I walk home with a crooked, squeking bike and bleeding knees and feel so embarrassed. I just got hit by a car and I'm ashamed.