Mitt hår går en fluffig död tillmötes

why can't I be you?

Angelic prettys nya sammetsklänning hinner som förutspått knappt släppas innan den är slut. En aning deprimerande, jag är materialist, mitt humör hänger i stor utsträckning på mina kläder så nu känner jag mig oinspirerad. Jag vill inte riktigt vara jag, jag vill vara Milukyun! Hon är så söt, jag vill ha hennes ansikte, hennes hår, hennes pojkvän(?) och hennes garderob! Det verkar vara lönlöst att förtrycka min fantasilösa, pastellälskande och smått hjärndöda sida när de är så gott som omöjligt att se ut som jag egentligen vill. Vad har jag för val? Jeans? Då ger jag hellre efter för sockerschocken. Ja, jag vill till ochmed ha kak-hatten. Bilder © Milukyun

I väntan på viljan

Ingenting är direkt roligt just nu, det känns som om min dag består av skola och försök att städa. Städning är normalt tecken på ohälsa från min sida eftersom de är associerat med ett lite lätt sjukligt kontroll och organisations behov, jag försöker skapa ordning i mitt inre kaos genom att arkivera mina teckningar och arrangera och arrangera om mina bokhyllor efter olika alfabetiska system. Men jag mår inte direkt dåligt, jag gör de snarare i brist på något annat att göra, de finns inget som kallar, mitt fokus är bra (för omväxlings skull) och jag har lite att göra så de få läxor jag får är gjorda på ett ögonblick. Jag gör de jag ska men det finns inte nog av det för att hålla mig sysselsatt och det finns inget jag vill. Jag vill inte gå ut, jag vill inte se på TV, jag vill inte rita, jag vill inte äta. Det känns som om jag försöker stå ut, som om jag väntar men... vad väntar jag på egentligen? Nyår kanske? Jag åker nog till Luleå. Tanken på det får det att pirra i magen lite, det är en känsla så det är nog bra.
Translation:
Nothing feels fun or exiting. I fill my days with school and cleaning. I tend to only clean when I'm depressed, I have a light case of OCD so when I'm sad or uppset I have to clean, I have to create order outside when it's chaos inside. But I'm not sad or uppset, just bored. There is nothing I want to do, I don't want to go outside, I don't want to draw or watch television. It feels like I'm enduring, awaiting something but what? Newyear maybe, I want to see Sara again.

Kreativ ADHD

Alla kreativa samarbeten har lagts på hyllan och i skolan manglas inget annat än teknik. Nästa vecka är de färglära från 08.15-16.00 varje dag, jag vill inte! Jag vill jobba med något mer inspirerande, något roligt, men min koncentrations förmåga när jag arbetar själv är så gott som på minus. Jag rumsterar runt, hittar halvfärdiga projekt, skisser på tavlor, illustrationer och serier men ungefär där slutar de. Jag plockar lite med dem, lägger papprena i en liten hög någon annanstans i rummet, gör en ny skiss eller två innan jag dyker ner i högen igen, högst ogivande Det enda resultatet är att mitt rum är rörigt. Vi är klara med att arbeta med illustrationer, jag började jobba och skissa på en barn bok (Natur&Kultur tävlingen)trotts att jag ogillade texterna, jag tänkte att de var bara töntigt att inte göra ett försök för 20 000kr men efter redovisningen tappade jag lusten igen. Delvis för att jag fortfarande tycker de är oinspirerande skräp som inte barn borde läsa, dels för att läraren mer eller mindre sa att mina illustrationer inte passade och att man inte kan jobba som illustratör om man inte kan ta sig själv ur bilderna och vara professionell (vilket jag då inte kan alltså). Ouch! Spiken i kistan och pålen i hjärtat, även om de egentligen är precis vad jag visste hela tiden.

Translation:

I'm trying to find an art project to stick to but I can't get exited about anything. I ransack my room, I dig out old sketches just to throw them away again. The only result beeing my messy room. I've given the illustration contest another reluctant go but my art teacher basicly said it's no point. I'm doing it wrong and I could never work as an illustrator unless I stop drawing just what I like. I guess I knew that but it's still kind of harsh to hear it.

Craving blue

Amerikanska presidentvalet är en riktig nagelbitare, jag ser på valvakan men vet inte om de är värt att slösa natten på den, jag kanske bara ställer klockan på 4 och hoppas på att fånga det mest spännande på slutspurten. Om någon undrar så håller jag på Obama och hoppas han kan göra något åt den valutakris som gruskastar alla mina garderobsplaner för hösten. Jag tvingas ta mig i kragen även om det kliar något ENORMT i shoppingfingrarna efter denna babyblå ensemble från Babyssb. Lusten för blått är inte till fredställd, vilket för visso inte är allt för överraskande eftersom det aldrig blev av att jag handlade något varesig moitie eller meta. I vanlig ordning känner jag att jag inte har något att ha på mig, jag skulle behöva ett hus med kläder för att till fredställa alla mina svängningar. För närvarande har alldeles för mycket one on one time med mitt Nintendo DS har lämnat mig med ett stilidéal i form av prepubertala pojkar, snälla stoppa mig någon innan jag klipper mitt hår. Machi Tobaye/ Apollo Justice Ace attorney & Luke/ Professor Layton

Translation:
American election, hoping for change and itching to do some shopping again, the yen is so expensive right now, it's not even funny. I'm craving blue, with Luke and Machi Tobaye as inspiration I feel like I want to get this coat and maybe even try out kodona. Someone stop me before I cut my hair!

Bristen på solsken manifesterar sig i form av mörka rötter och jag gråter över spilld mjölk

Hemma igen efter mitt lov, jag reste söderut och drabbades av "snökaos", min vanliga otur. Det var i vilket fall skönt att vara ledig även om jag känner att jag dragit på mig en begynnande förkylning, eventuellt feber, genom att pulsa runt i mina tea-party skor. Vore inte valutakurserna som de är skulle jag investera i ett par stövlar, nu får jag helt enkelt undvika snön så mycket som möjligt. De finns få väder jag trivs i och nu på vintern är de för kallt, för blött och för mörkt och utan sol förvandlas mitt platina svall till grå råttfärg som bara är ew. Jag inhandlade en blond spray att behandla rötterna med men är de kanske ett tecken på att de är dags att färga? I vilket fall, i min frånvaro blev jag internetlös och utöver social isolering missade jag Halloween eventet på pupe, hur surt jag tycker de är kan knappast beskrivas, bitterheten bubblar i mig när jag ser alla underbara maskeradkläder som min docka inte får. Vad det säger om mig vet jag inte riktigt.