In my head

The worst thing about me is that when I find something or someone I really want the fear of failing or rejection will keep me from attempting it while my heart still aches for unfulfilled dreams.

Pure

I usualy wear quite a lot of make up, even on a daily basis as you might have noticed, but latley I'm obsessing over glossy, foundationfree skin and a more natural look. I've always thought that skin with any kind of shine looks kind of sweaty or greasy so I tend to wear a lot of powder for a really eaven, matte look but out of the blue I've changed my mind. I've been painting a lot with oil latley and I think that's what got me. Classical paintings really show the beauty of skin with natural shine and shifting nuances. Since my skin is naturaly bone dry it doesn't have that kind of glow on it's own I'm currently faking it with my new favourite makeup product, my chapstick! What do you prefer for everyday wear? Natural or heavier make up?

Princess complex

I'm thinking a lot about my hair lately, how thin, short and inadequate it is. My hair hasn't been really long and healthy since I started caring about my looks because probably the first vain thing I ever started doing, way before mascara and plucking my eyebrows, was to tease my hair. And after that came the changes of haircolour and heavy bleach. Because of all this it breaks and my selfconfidence with it. Everyone has their perception of what's beautiful and femenine and for me, it's the long princess hair.
And I don't have it.

Objects & emotions

Jag känner väldigt mycket på sistone, alldeles för mycket för att jag skall förstå det, kanske är det något att återkomma till vid senare tillfälle, kanske inte. En klarhet i kaoset är känslan av att jag är mycket starkare än vad jag någonsin trott att jag var. Det och glädjen över att jag vann Rose toile halsbandet på auktion.
Translation:
I'm feeling alot latley, too much for my brain to comprehend, I may or may not get back to that point later. The one feeling that I can make out for sure is that I'm way stronger then I ever gave myself credit to be. That and I'm happy I won the Rose toile necklace on auction.

Odd one out

Jag bubblar av ovilja mot allt som är jag, allt är bara fel. Hår, hy, längd, vikt, ögonfärg och ansiktsdrag, jag vill bara sudda ut allt och återskapa migsjälv så som jag önskar att jag såg ut. Jag är inte den jag vill vara. Vilket patetiskt hjälplöst sinnestillstånd, framkallat av något så trivialt som mänsklig fåfänga. Appearance is everything.

Samtidigt som jag är glad över att jag lyckats rensat såpass mycket bland mina kläder att min garderob är 98% lolita (och därmed 98% saker jag vill ha) kan jag känna att jag inte alltid är "värdig" mina fina kläder. Mitt självförtroende är sällan på topp men de har ändå en rätt stabil mittpunkt där jag känner att jag klarar av migsjälv, men ibland ser jag mig i spegeln och tänker att jag helt enkelt är för fet/ful/gammal/lång för min stil. Det händer dessutom allt oftare sen hela dethär japan projektet kom på tal. Jag kan inte spärra dendär delen av min hjärna som bara måste jämnföra mig med all inbillad perfektion runtomkring mig.

Jag gick in på den lokala sportaffären idag för att prova ett par mjukisbyxor, med tanken att ge migsjälv ett kamouflerat alternativ till lolita, men kräkreflexerna satte in på en sekund. En enda blick i provrumsspegeln och jag inser att jag kommer att försmäkta av självförakt i ett par gråmelerade NIKE. Jag tror jag gör bäst i att undersöka alternativen. Ett par korta hakama från Takuya Angel känns intressant, om jag bara kan hitta ett par som inte är neonfärgade och jättedyra. Tillsvidare får jag glädjas åt att min mor, i ett infall av givmildhet, bjöd mig på en underbar Odd molly klänning i vackert tartan.
Translation:
Feeling really ugly, I want comfortable clothes that don't make me gag when I look in the mirror, is that too much to ask for? A pair of Takuya Angel hakamas would be nice if I could find an afordable pair. I got an Odd molly OP from my mom because I was feeling down, yay for materialism.

Going out, chocola-chan?

Jag valde, solen till trotts, att inviga min nya älsklingsklänning men än så länge är det nog lite väl varmt för svart sammet, kanske i September. Mina armar och ben har börjat se väldigt tjocka ut på outfitbilder på sistone, undra om jag går upp i vikt eller om jag bara är en misslyckad modell. Jag tycks ju inte kunna umgås utan att äta så mitt hobbyfikandet kommer väl bli döden för min redan tveksamma figur. Klippa mig behöver jag också, förfallet klär mig inte.

Mötte upp med Marlene nere på stan efter det obligatoriska första mötet missförståndet, denna gång orsakat av att jag glömde min mobil på övervåningen när jag gjorde lunch låda och upptäckte inte att hon var framme förrän 20 minuter för sent. Fem minuter hastigt cyklande senare bar det av nedför gågatan mot Moras pärla; Choklad Caféet Vi drack latte smaksatt med Creme Caramelle och French Vanille samt åt handgjorda tryfflar och praliner med blåbär och kaffe smak.

Vidare runt stan i jakt på strumpbyxor och jag märker hur mycket jag har saknat struntprat, att bara prata på om ingenting. Jag vill inte tänka på hur längesen det var sedan jag sist hade ett socialt samtal, på sistone är det mest tjat och gnäll om en av tre saker:
1. Körkort
2. Jobb
3. Japan
Samtalsämnen som inte ger mig dödsångest efterlyses, de är underbart att få koppla bort om så bara för ett ögonblick. Efter ett par timmar var det dags för glass från glassbaren nere vid kajen, jag köpte en kula mintchoklad för att det matchade min klänning, drygt va? Jag förundras över fascinationen som både turister och lokalbefolkning har för kajen i stan, det är alltid smockat med folk på bänkarna där men personligen skulle jag se det som en lögn att kalla vyn därifrån vacker. Människan och havet antar jag.

Cotton candy craze

Jag köpte också en såndär fluffig rosa peruk, som typ alla verkar ha gjort. Det känns tråkigt, jag gillar inte dehär med att jag omedvetet går med massan och blir någonslags klon.

Jag vill inte!

Håret är i allafall mjukt och fint men jag klär inte lika bra i den extrama hårfärgen som jag inbillade mig och den är konstigt tjock i luggen så vi får se hur mycket användning den får. Jag hafsade upp den i två, slarviga bollar i ett försök att få den att se lite annorlunda ut från alla andras. Jag lyckades nog inte riktigt men nyansen är åtminstonde sjukt söt med Rose Toilette.

Translation: I got myself one of those fluffy pink wigs that everybody and their mom are wearing latley. It's kind of cute but I don't like how brainwashed I am sometimes with stuff like this so I'm not sure how much I'm going to wear it. The shade of pink looks really adoreble with rose toile though.

why can't I be you?

Angelic prettys nya sammetsklänning hinner som förutspått knappt släppas innan den är slut. En aning deprimerande, jag är materialist, mitt humör hänger i stor utsträckning på mina kläder så nu känner jag mig oinspirerad. Jag vill inte riktigt vara jag, jag vill vara Milukyun! Hon är så söt, jag vill ha hennes ansikte, hennes hår, hennes pojkvän(?) och hennes garderob! Det verkar vara lönlöst att förtrycka min fantasilösa, pastellälskande och smått hjärndöda sida när de är så gott som omöjligt att se ut som jag egentligen vill. Vad har jag för val? Jeans? Då ger jag hellre efter för sockerschocken. Ja, jag vill till ochmed ha kak-hatten. Bilder © Milukyun

Talanglös 2008

Världen är full av saker som jag inte kan. Jag har aldrig haft en riktig talang så som att sjunga, dansa, spela musik eller agera. Jag kan rita. Hyfsat. Om jag får god tid på mig och får vara i fred. Inte mycket att hänga i julgranen med andra ord. Det är sällan den talanger ger något heller, det finns inget "Idol" för mig, inget "hell's kitchen", "Project runway" eller "shear genius" (ser jag för mycket på reality TV?)Iallafall, förlaget Natur&Kultur utannonserar en tävling för illustratörer och vi blir i skolan uppmanade att göra bidrag till denna på lektionstid. Det finns gott om tid, bidragen ska vara inne först i Januari och de kräver bara 3 färdiga bilder + omslag och skisser. I potten ligger 20 000kr + eventuella royalties och självklart publiciteten. I ett par timmar innan jag läst de tre texter som förlaget erbjuder hinner jag vara i extas. Illustrationerna är till barnböcker och hjärnan går direkt på Grim och Andersen och jag låter till och med tankarna och förhoppningarna vandra åt Burton och Gaiman hållet. Ni får ursäkta min lite äckliga övertro på migsjälv (den har en tendens att dyka upp i sådana här sammanhang, jag vet inte varför) när jag säger att jag trodde jag hade det hela, som engelsmännen säger, in the bag. Så läser jag texterna och... Jag kan inte göra det. Det är inte sagor, de är trams. Menlöst trams, kiss och bajs humor och jag blir bara så trött. Jag vill, och tänker mest troligt, inte göra det länge. Min måttlighet räcker inte till.

Translation:

A long entery about not that much to be honest. I don't really have a talent, I'm not really exeptional at anything although I wish I was. In school we where incouraged to participate in an illustration contest. A Swedish publication company are searching for illustrations for three different kids books. The price is 20 000 Swedish kronor and at first I thought this was right up my alley. My immediate association is naturaly fairy tales, something that suits my style well, so I though that I could do it, that I could win. However, when I read the texts I realised how wrong I was. Todays childrens books are, apparently, about poop. I just can't deal with that.

Me, my face, and I

I would never claim to be a self confident girl, but for the most part I don't hate the way I look either, I feel like I can work with it. But it needs just that, WORK! Freckels needs to be covered, pale eyelashes needs to be painted, thin hair needs to be teased and the bangs have to be immaculate. There are more things that don't belong in my face, like the slight bump on my nose, the flat part of my chin and the dark cirkels around my eyes, but theese are things I can not fix, just hide. My face, as it is, is not how I picture myself. Even though I often see myself without makeup or styled hair I feel like I'm not myself when I get out of the shower or wake up in the morning, I'm not even a person, just raw material.
Why am I so empty?

Confidence Booster

I haven't been feeling to great about myself latley, my skin is not what it used to be due to stress and the heat and the sun and my hair is a mess. I bought a wig to cover it for now and when I can aford it I'll schedule time at the hairdressers.