Kampen

Efter responsen på gårdagens inlägg blev jag överraskad och uppriktigt rörd, trodde jag gnällde alldeles för mycket för att någon skulle orka bry sig längre. Det kändes som genuin omtanke och det värmde. Jag är inte okej, men jag gör mitt bästa för att bli det och jag tänker inte ge upp. Aldrig någonsin.