fredag 28 augusti 2009

Bloody basterds

Ylva bjöd på bio i tisdags så jag slapp ta mig an Inglorious Basterds på egen hand. Jag känner mig kluven inför filmen, bitvis var den otroligt intellektuell med fantastiskt skådespeleri och välskrivna dialoger medans den i nästa stund var i andra änden av spektrumet med tattig humor och vålds romantisering som kittlar kräk reflexerna. Det är något av en återkommande upplevelse för mig vad det gäller Tarantino.

Jag fann Brad Pitts karaktär, som ändå var något av huvudrollen trots att filmen hade flertal parallella historier, högs osympatisk men jag är inte säker på om det var karaktärens design eller om jag bara inte kan komma över dendär breda amerikanska dialekten, någon annans reaktion på detta? Den naturliga dialekt och språkskillnaden i filmen är dock underbar, skönt att inte bara trycka in engelska överallt utan att engelska pratas bara när det är logiskt, annars pratar fransmännen franska och tyskarna tyska, precis som det bör vara.

Det som framför allt sänkte filmen var dock slutet, utan att avslöja för mycket tycker jag att filmen i och med det slutet trivialiserar något som inte bör trivialiseras. Att göra en film baserad på ett historiskt krig med historiska personer (åtminstone en del av dem) och sedan ge den ett alternativt slut som alla bomber och blod till trotts ändå är ett slut inlindat i spunnet socker. Allt slutar väl bara amerikanerna kommer och har vapen, en högst tveksam sensmoral i mina ögon.

Och Ylva, Frederick Zoller/Daniel Brühl är med i bl.a. The Bourne Ultimatum, kanske därifrån vi kände igen honom?


Utöver det är jag är osäker på om det är för att man alltid gillar bra skåderspelare, eller om det är uniformerna som spökar igen men Christoph Waltz aka. Col. Hans Landa är min nya flick fantasi.


Translation:
Ylva treated me to the movies on tuseday, we saw Inglorious Basterds. I had some issues with the crude violence of this movie, I often find Tarantinos movies balancing on a tightrope between things I love and hate. The acting was great, at times brilliant, and once again I love the look of WWII. It was worth seeing even though I hated the ending, I felt like it was totally ridicilous to be honest but I'm sensetive to medeling with history in movies. A lot of peopel don't take the time to read up on history and instead claim every loosley history based movie they ever saw to be absolute truth. I can just picture the ludicrous conversations to come.
On a side note, Hans Landa, played by Christoph Waltz, is my new current crush.

Inga kommentarer: